Lilla du

Jag håller på att rensa i mitt liv. 19 flyttlådor eller så, fyllda till bredden med dagböcker, almanackor, skolböcker, böcker, luktsuddisar och annat krimskrams. När jag tittar på allt som jag har samlat på mig (och valt att spara) under åren börjar jag misstänka att jag är smått världsfrånvänd. En tossig kattkvinna utan katter. Varför skulle jag annars spara Aftonbladets årskrönika från 1993?

I alla fall. Jag hittar en del intressant också. Mina gamla skrivböcker från lågstadiet, till exempel. Om det är OK med er tänkte jag under de kommande dagarna dela med mig av det mest tänkvärda jag hittar?

Först ut: min H-bok (minns inte riktigt vad H:et står för) från årskurs 1:

Om hur pojkar ska vara

Jag tycker att inte killarna ska vara dumma och stödiga. Jag tycker också att pojkarna ska vara smala långa och starka. Jag vill att dom ska vara snälla. Snälla slåss inte. En snäll kille kan man leka med och det tycker jag är bra. Långa smala och starka killar är snygga. Jag skulle också kunna leka med som som är tjocka och små men inte med dom som är dumma.

Så mycket enklare allt var när man var barn.