Monday, December 29, 2008

Min blogg är en bloggbävning kort

Jag avslutar detta bloggår med att konstatera att Micael Dahléns ord förväntningssamhälle kom med i Språkrådets lista över nya ord för 2008. Hypen är därmed fullbordad. Go Micael.

Mina favoritord i listan är annars: svenskad (av ordet swede från den förträffligt gulliga filmen Be Kind Rewind), bekymringssamtal (bra att det fortfarande finns bekymrade föräldrar; sorgligt att att de måste ringa polisen) och gatustickning (ett fenomen som värmer - både i tanken och på kroppen).

Ordet bloggbävning har jag aldrig hört tidigare. Men visst. Jag förstår precis. Rundgång brukar jag själv kalla det, för i bloggvärlden är det allt för ofta så att en börjar och alla andra hakar på. Härmar, om man så vill.

Den säger en hel del om vår omvärld, den där listan.

Mer än så behöver inte en trendspanare som jag.

Wednesday, December 3, 2008

Nextopia är redan passé i min värld. Nästa!

Tom och jag hade för en gångs skull en riktigt het debatt häromdagen. Micael Dahléns bok Nextopia - vrålhet eller likstel? Man måste ju ta ställning, inte sant? Jag visar Ann Heberleins härligt arga recension i Expressen för Tom och säger: "Här. Läs. Den är fantastisk. Hon har helt rätt". Tom läser. Begrundar. Konstaterar sedan att han inte är intresserad av recensioner som är skrivna av rabiata pessimister som inte ens har koll på fakta. Jag avfärdar Tom som partisk. Förblindad av lojalitet. Han känner ju trots allt Micaels förläggare. Innerst inne håller nog Tom med mig men skulle hellre dö en riktigt plågsam död än erkänna det.

Men så slår det mig. Det där med rabiat. Det är ett ord som i min värld oftast förknippas med feminister. Rabiat feminist. Var Toms kritiska avfärdande egentligen ett sexistisk utfall? Gud förbjude. Men någonting säger mig att han nog hade reagerat annorlunda om recensionen hade skrivits av Fredrik Strage. Eller Sir Richard Branson.

Jag undrar. Funderar. Måste testa. Ikväll blir det ett snäpp värre. Tom kommer att utsättas för en tantchock.

En riktigt rabiat tantchock.

Tuesday, November 18, 2008

Män som klappar varandra på ryggen

Hittade precis ett intressant blogginlägg. Trodde att jag var den enda som tänkte på det: män med makt som klappar varandra på ryggen. I det här fallet herr Obama och Bush junior. Så väluppfostrat och hövligt, men ändå så äckligt på något vis. Onaturligt. Konstlat. Ett maktspel. Eller ett skådespel, helt enkelt.

Dr Mehrabian påstår att kroppsspråket utgör 55% av kommunikationen mellan människor. Jag tror att det är mycket mer än så.

Thursday, November 13, 2008

Politik säljer

Efter ett långt uppehåll loggade jag alldeles nyss in på Google Analytics för att titta på lite statistik. Statistik över hur älskad jag är. Hur bra jag skriver. Vem jag är.

Det visar sig att jag den 29 oktober hade 80 besökare istället för mina vanliga 20 (varav jag själv troligtvis utgör 18). Vadan detta? Vilket inlägg är det som har väckt så många personers nyfikenhet? Det om sex? Eller kanske det om tåg?

Jag undersöker. Tydligen var det inlägget om politik. Tänka sig. Av alla knasiga inlägg är det just det om segregation som får mest uppmärksamhet. Och jag undrar: hur vet folk egentligen vad jag skriver om? Har de sökmotorer som automatiskt informerar dem om att någon har skrivit om utanförskap? Måste vara så.

Märkligt.

Samtidigt roligt.

Segregation ska tas på allvar.

Tuesday, November 11, 2008

Jag, en sång

Har funderat på det här ett tag. Om jag vore en sång, vilken sång skulle jag då vara? Nu vet jag. Jag är en mix av två (eller kanske båda samtidigt): den brasilianska sången Mas Que Nada av Jorge Ben och Let's call the whole thing off som skrevs av George and Ira Gershwin.

Allvarligt och lekfullt på samma gång.

Vilken låt är du?

Monday, November 10, 2008

Älskvärt #3: Tysk yoghurtreklam från 90-talet


Foto: Flickr

Ingen reklam kan mäta sig med tysk yoghurt- och chokladreklam. Matporr långt innan Nigella och TV4-Leila sensuella kokkonst blev publik. Tänk: 90-tal. En manlig basröst som beskriver yoghurtens innehåll som vore det det mest värdefulla på jorden. Diverse färsk frukt som faller ner i yoghurten i slowmotion. En erotiskt röd mun som öppnas för att smaka. Jag sitter och tittar tills jag till slut inte kan hålla mig längre: "Åh! Jag måste ut! Jag måste ha den där yoghurten. Jag vill också känna sådär. Smaka det där. Nu!"

I'll have what she's having.

Ironisk, stilren svennereklam må ha sin charm. Men i min värld är den chanslös.

Älskvärt #2: LED throwies

Foto: Flickr

Vackert. Eller hur? Tänk vad mycket man kan åstadkomma med små enkla medel. En lysdiod, ett lithiumbatteri och en magnet är allt som behövs.

Vill du göra egna, följ bara Instructables illustrativa instruktioner. Vill du se vad man kan göra med "throwies" kanske Graffiti Reserach Lab kan inspirera dig (svenska Jose Gonzales står förresten för musiken i filmen)?

Titta och njut.

Thursday, November 6, 2008

Älskvärt #1: Ljudet av musslor i kastrull


Foto: Flickr

Älskvärt nummer ett: ljudet av musslor i kastrull. Mitt absoluta favoritljud. När jag ser musslor i kastrull förvandlas jag till Amelie från Montmartre och vill promt köra ner mina nakna händer bland musslorna och röra om. Känna. Uppleva.

Så vackert.

Älskvärt

Ni vet sången My favorite things från Sound of Music? (Den som jag och Tom hade som vår bröllopsmarch.) Kan det bli mer gulligt och positivt än så? Tror knappast det. I ett kanske desperat försök att bli mer positiv ska jag de kommande månaderna försöka bli lite mer som bedårande Maria genom att lista de saker i vardagen som jag tycker allra mest om. Det blir inga storslagna, självskrivna saker som "demokrati" eller "kärlek" utan små, ganska alldagliga saker som lyser upp min vardag och som jag bara ser när jag är riktig närvarande.

Redo? Jag är redo. Minst sagt.

Sunday, November 2, 2008

Barndomsminnen i flyttlåda

Tom granskar min packning. Mer eller mindre gamla och betydelsefulla saker som ska ner i källaren.

Tom (med skeptisk och/eller förvirrad min): Vad ska jag skriva på den här lådan? Den verkar innehålla både det ena och det andra?

Paulina: Barndomsminnen, ska det stå.

Tom: Barndomsminnen?

Paulina: Ja. Barndomsminnen. Det är liksom lite blandat.

Tom: Men det säger ju absolut ingenting! Typisk tjejbeskrivning. Jag skulle lika gärna kunna skriva "Drömmar". Helflummigt. Har du en låda med affirmationer också? Saker du försökt intala dig själv att du redan har men som egentligen inte finns?

Paulina: Pff.

Tom: Det är tydligt att det behövs en kille i det här huset.

Paulina: Tönt.

Thursday, October 30, 2008

En arraksboll i ett mjölkglas

Ett lingonris som satts i cocktailglas. Så beskrev Tage Danielsson kollegan Monica Z en gång. En av de bästa personbeskrivningarna genom tiderna, tycker jag. Så kort och ändå så träffsäkert. Jag förstår precis vad han menade, Tage. Svensk svalhet och enkelhet möter klass och elegans. Typ.

Jag undrar hur man skulle kunna beskriva mig på motsvarande sätt. Vem är jag? Jag är väl ganska snäll och gullig. Ofarlig. Försöker vara lite "rough" i kanterna men misslyckas alltid. Så: cocktails är inte att tala om. Snarare mellanmjölk. Eventuellt lättdryck.

Lingonris. Nej. Jag är nog inte ett sådant heller. Rund som ett lingon är jag. Men mer söt. Fast också lite bitter. En arraksboll, tror jag. Ja, en arraksboll får det bli.

En arraksboll i ett mjölkglas.

Oemotståndlig.

Wednesday, October 29, 2008

Utanför är det nya svarta

Du kanske tycker att politik är osexigt? Eller så är du en av de många svenskar som tycker att politik är något man inte talar om och skulle hellre berätta att du har varit otrogen än att du röstar på Folkpartiet?

Jag tillhör ingendera grupp. Jag brinner. Brinner för att alla ska med. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag avstår så gärna en del, eller kanske till och med merparten, av mina förmåner om det på något sätt gynnar andra som har det sämre ställt.

Högervridna brukar säga att valfrihet och eget ansvar är vackert och eftersträvansvärt. Jag håller med. Helt och fullt. Men vad är denna valfrihet egentligen värd när vi inte har samma förutsättningar för att välja? De finns så många som inte ens vet att de kan välja, som inte vågar eller orkar välja, som inte vet hur man väljer, som inte kan se fördelarna med att välja. Och jag frågar mig: Varför är det framför allt de som redan har det bra som också värnar om valfrihet?

Jo, därför att mycket alltid vill ha mer: Pappas egna företag går bra, men det skulle kunna gå så mycket bättre om han inte behövde betala så mycket skatt. Stackars lilla pappa. Han som har jobbat sig upp till toppen alldeles själv, från ingenting. Han förtjänar så mycket mer. Pappa förtjänar faktiskt en H-båt till.

Suck. Jag säger då det.

Ibland vet jag varken ut eller in, men jag vet med säkerhet att jag aldrig kommer att kunna ta ett parti på allvar som inte inser att segregation och påföljande utanförskap är ett av de mest oroväckande samhälleliga problem vi har idag.

DN har till viss del förstått det. SVT likaså. ScanDahl sjunger om det i låten Segregation: "You can't deny the segregation".

Nu är det politikernas tur. Och din.

Tuesday, October 28, 2008

Att googla döden

För första gången lyckas en reklamlänk i Gmail fånga min uppmärksamhet: "När är din dödsdag?".

Jag vill inte veta. Vill inte klicka. Om någon kan förutspå min dödsdag så är det Google. Det vet jag. Avancerade, träffsäkra dödsalgoritmer som säkert redan vet allt om mig. Så jag låter bli att klicka och lever vidare. I total (och lycklig?) ovisshet.

Det blir liksom bäst så.

Sunday, October 26, 2008

Om barn och tåg

Det suger och kliar i äggstokarna. Barn. Jag längtar. Men väljer att vänta. Inte nu. Inte dags ännu. Och så förfäras jag över att jag för varje år som går tycker mig bli mindre lämpad som förälder. Ska det inte enligt naturens alla lagar vara tvärtom?

Jag nöjer mig tillsvidare med att tänka på andras barn. På deras föräldrar. Jag blir besviken och tycker till. Tyst för mig själv. Kanske överskrider jag en gräns? Antagligen.

-"Du är har inga barn; alltså ska du hålla dig undan. Du vet inte vad du pratar om, Paulina. Du fattar ingenting."

Men låt mig om så för en liten stund hålla fast vid mina vanföreställningar. Mina naiva tankar. Låt mig tycka till. Jag lovar att hålla tyst sen.

Barn förtjänar så mycket mer, tycker jag. Barn förtjänar bland annat att få svar på alla sina frågor. Nyfikenhet är det vackraste som finns. Jag blir så glad över dessa små liv som ännu inte har givit upp. Som är hoppfulla och vetgiriga och gränslösa. Lika ledsen blir jag över att se föräldrar som inte ens försöker. Uppmuntra. Förklara. Ett exempel:

Ett barn på x2000 mellan Malmö och Stockholm när tåget lutar:

Barnet: -"Mamma, vad gör tåget?"
Mamman: -"Åker."

Åker? Åker?! Är det allt? Jag blir så ledsen.

När jag får barn så ska jag svara så mycket mer än så. Jag ska berätta att tåget lutar för att kunna svänga smidigare och på så vis hålla högre hastighet i kurvan. Jag ska berätta att man har installerat speciella gummikuddar för att skydda hjulen eftersom det sliter mycket att åka och svänga så fort. Sedan ska jag titta mitt barn i ögonen och säga:

-"Vad mer vill du veta, älskade kärleksbarn?"

Mamma kan googla.

Tuesday, October 21, 2008

Likstel erotik

Ibland läser man saker som känns mer sanna och angelägna än det mesta man tidigare läst. Ett (en?) slags litterärt Halleluja-moment kan man nog beskriva det som.

Jag läser i Maja Lundgrens Myggor och Tigrar. Så mycket svammel. Ibland vackert svammel. Uppriktigt, ärligt, självutlämnande svammel. Ibland rent geniala tankar som jag sparar. Även tankar som Maja har lånat. Som citatet av Birgitta Stenberg:
Jag klippte ut en intervju med Birgitta Stenberg en gång på nittiontalet. Hon sa att kvinnor inte fattar exakt vad det innebär att leva i ett patriarkat förrän de kommer upp i fyrtioårsåldern, för då försvinner den erotiska välviljan. Då blir det det kallt.
Jag är 28. Fortfarande ganska långt ifrån 40. Ändå vet jag. Håller med. Bävar.

Monday, October 20, 2008

Vad är väl ett namn?

Saxofön, Hårley Davidsson, Hair & nu. Exemplen är många. Få brancher kan mäta sig med frisörbranchen när det gäller fyndiga namn.

Porrbranchen är måhända den enda utmanaren. Vad sägs till exempel om Saving Ryan's Privates, Bareback Mountain, The Loin King och In Diana Jones*? Smaklöst eller roligt? Du bestämmer själv. Jag väljer det senare.

Tomas Alfredsons senaste film Låt den rätta komma in lär vara utomordentligt bra. Jag tänker se den. Men just nu, när jag har som tråkigast och behöver skratta, kan jag inte låta bli att tänka på hur fantastiskt tacksam titeln är för knasiga typer som jag.

*Tack för tipset Maya!

Sara vet och kan

Foto: Bonnier

Idag ska jag träffa Sara. Hon jobbar som chef för Bonniers relativt nya R&D-enhet. Hon är ung och cool och otroligt inspirerande.

Om du vill, hör henne prata om framtidens mediekonsumption här.

Tuesday, October 14, 2008

Det är då man älskar

Först som 27-åring har jag nu äntligen fått lära mig vad sex egentligen handlar om:

Paulina: - Har du känt någon gång, när vi kramas, att du vill krama mig hårdare och hårdare. Mer och mer. Och så gör du det men upptäcker att det ändå inte räcker eftersom kärleken du känner är så mycket starkare än kramen någonsin kan bli? Du vill liksom att kropparna ska smälta samman och bli ett. Det fysiska kommer i vägen. Begränsar. Har du känt så? Vad gör man då?

Tom: - Ja, det har jag. Flera gånger. Det är då man älskar. Det är det sex handlar om.

Paulina: . Ja, det har du ju så rätt i. Det är då man älskar...

Att jag inte har tänkt på det förut.

Om idoler

Ur en annan H-bok:
Om idoler

Jag har två idoler. Den ena vet jag inte namnet på. Den andra är Björn Afzelius. Jag tycker att han är bra bara för att han sjunger så kärleksfulla sånger som jag värkligen förstår. Det är mammas idol också. Den bästa sång jag tycker att han sjungit är: "Allting kan gå i tuv men mitt hjärta kan gå i tusen bitar. Säger du att du är min vän så är du kanske det." Han sjöng på rödafjädern galan.
Jag har alltid trott att jag var ett väldigt brådmoget barn. Nu vet jag med säkerhet att det faktiskt var så.

Monday, October 13, 2008

Lilla du

Jag håller på att rensa i mitt liv. 19 flyttlådor eller så, fyllda till bredden med dagböcker, almanackor, skolböcker, böcker, luktsuddisar och annat krimskrams. När jag tittar på allt som jag har samlat på mig (och valt att spara) under åren börjar jag misstänka att jag är smått världsfrånvänd. En tossig kattkvinna utan katter. Varför skulle jag annars spara Aftonbladets årskrönika från 1993?

I alla fall. Jag hittar en del intressant också. Mina gamla skrivböcker från lågstadiet, till exempel. Om det är OK med er tänkte jag under de kommande dagarna dela med mig av det mest tänkvärda jag hittar?

Först ut: min H-bok (minns inte riktigt vad H:et står för) från årskurs 1:

Om hur pojkar ska vara

Jag tycker att inte killarna ska vara dumma och stödiga. Jag tycker också att pojkarna ska vara smala långa och starka. Jag vill att dom ska vara snälla. Snälla slåss inte. En snäll kille kan man leka med och det tycker jag är bra. Långa smala och starka killar är snygga. Jag skulle också kunna leka med som som är tjocka och små men inte med dom som är dumma.

Så mycket enklare allt var när man var barn.

Saturday, October 11, 2008

Ur led är tiden

Jag läste någonstans att det inte finns något vackrare än nuet. Känns smått frustrerande om det är sant för jag har aldrig fått erfara det. Jag lever nämligen aldrig i nuet.

Ibland befinner jag mig 400 år bakåt i tiden. (Kund Sigismund. Vacker och ståtlig på sin häst.) Ibland reser jag tre månader fram i tiden. (Ska jag laga leverpastej till jul igen? Den blev ju inte så lyckad sist...) Men aldrig, aldrig är jag här och nu.

Jag försöker ibland. Försöker vara mindful som det ju heter nuförtiden. Men jag är för rastlös. Rusar vidare, och när nästa sekund är här har jag redan varit där.

För länge sedan.

Thursday, October 9, 2008

Copy cover

Images: The Short Review och DN.

Jeffrey Eugenides antologi My Mistress's Sparrow is Dead är en av mina favoritböcker just nu. Den är så fin. (Både inuti och utanpå, även om detta inlägg handlar mest om utsidan). Har för mig att jag har skrivit om den förut. Jag borde ha förstått att ett sådan fint bokomslag har en föregångare. Hittade den i dagens DN: originalutgåvan av Evelyn Waughs roman Brideshead Revisited - the sacred and profane memories of Captain Charlies Ryder.

Lika som bär.

Vill ni för övrigt se andra fina bokomslag kan ni hitta många här.

Fru Plommon

Image: architect

Jag vill ha mitt eget har jag kommit på. Plommonstop alltså.

Så schysst.

Monday, October 6, 2008

Hon dansade en sommar

Här står jag och min älskade och dansar. Helt spontant. I ett fönster i Villahermosa. Vi har roligt han och jag.

Och så älskar vi varandra. Sådär fantastiskt mycket.

Det hänger ihop.

Friday, October 3, 2008

Nystart

Jo, det är så att jag tänkte börja skriva igen. I den här bloggen alltså. Fingrarna kliar så. Huvudet likaså. Så många ord och tankar som vill ut. Väntar på att få födas och förkroppsligas.

Jag har så stora planer, hörrni. Är i en fas då jag förälskar mig i mina egna ord. Kan man kanske kalla mig en ordnarcissist? Jag speglar mig i orden och slås av min egen skönhet. Kan inte få nog.

Och det kan inte ni heller.

Wednesday, April 30, 2008

Det är skorna jag minns

Foto: Acne Jeans

Så, vi såg Robyn igår. Vi och några hundra till på mysiga The Paradise Lounge. Trevligt med små, intima konserter, men just den här konserten var tyäarr inte mer än en snabbt avklarad, opersonlig skivreleasespelning. Att Robyn dessutom sjöng samma låt två gånger (Be Mine) är nästan oförlåtligt. Har aldrig varit med om något liknande.

Det jag minns allra tydligast från konserten är skorna. Robyn hade nämligen de nya "it"-dojorna från Acne Jeans på sig. Fast svarta. De är fina, men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite sjukvård över dem.

Benförlängare liksom.

Wednesday, April 23, 2008

Password, password, password

Just so you know, Tom and I have so much fun together. We make normal, everyday, sometimes even tragic things hilarious.

Here's one example. A couple of days ago, we realized that we have a complete nutzo living underneath us; a guy who keeps repeating the same word over and over again. We are not sure, but we think the word is "password". So, basically, we think this guy at some point probably failed to log into a website and kept trying over and over again, for months and months, until he went completely, yeah you get it, nutz and has been repeating the word password ever since.

Quite annoying, really.

So, last night Tom asked me to follow him down to the laundry room, which happens to be next to the password guy's apartment. Tom also asked me to undress. He had a plan, you see. A very smart one. He imagined that seeing me naked would cause the password guy to swallow his own tongue, and that, if anything, would most likely keep him quiet.

Aren't we a lovely couple, say? And isn't Tom a smart guy? Needless to say, I didn't follow Tom downstairs. And needless to say, as far as we know, the password guy is still mumbling his mantra downstairs.

I did, however, take my clothes off. In front of Tom. He swallowed his tongue as soon as he saw me desnuda.

It has been kind of hard to discern what he is saying ever since.

I am not sure, but I think he is trying to say "password".

Mina drömmars stad


Foto: DN/Katrin Nilsson

Vet inte varför det just nu känns som att allt roligt händer i Stockholm. Mitt älskade Stockholm. Säkerligen sa att jag saknar det jag för tillfallet inte har. Sitter for jämnan och läser nya På Stan. Så fin den är nuförtiden.

Om jag vore i Stockholm just idag skulle jag gå på stumfilmsworkshop i Kulturhuset, en del av den europeiska filmfestivalen Strangerfestivalen med unga filmskapare i fokus.

Livets små under

Har ingen erfarenhet av att föda barn. Ända känns det som att jag numera vet precis hur det känns. Det har jag Barnmorskorna att tacka för. Eller nåt.

Faktum är att jag är mitt i en förlossning själv. Just nu. Det är fruktansvärt, nästintill obeskrivligt, jobbigt. Dessutom gör det så förbaskat ont. Alla barnmorskor tjatar pa mig att det inte är långt kvar nu. Jag är öppen över tio centimeter och behöver bara krysta på. A, hej och hå. Igen. Å, hej och hå. Och igen. A, hej och håååå! Men jag vill inte. Jag ar så trött och det gör sa ont. Jag ger upp. Babisen far stanna i magen. I nio månader till eller så. Hon verkar ända trivas så bra där inne.

Varfor måste exjobb ha så stora huvuden?

Sunday, April 20, 2008

Jag, en visionär

Äntligen har jag hittat konkreta bevis för att jag valde rätt i livet. Klicka på bilden så ser ni själva. Medieteknik 300 hp står det. Det är precis den utbildning jag valde för sju år sedan. Och när jag tänker efter är det ju precis det jag fortfarande gör.

Om du vill, gör testet här.

Friday, April 18, 2008

The elevator is coming to get you



This is exactly the kind of stories elevator-fearing people like myself love to hear about.

Thursday, April 17, 2008

Alternativ kärlek

Åh, jag vill så gärna . Börjar misstänka att Street är den ultimata platsen på jorden. Så gulligt genialt.

Tuesday, April 15, 2008

Trygg med tryck

Sitter på flyget över evigheten. Sovmasken på. Tänker på dig. Hur väl du känner mig. Ingen annan än du vet mig. Kan mig. Läser mig.

Jag tänker att ingen annan än du vet att jag blir trygg av tryck. Försiktigt låter du hela din kroppstyngd vila mot mig och väntar tills jag har somnat. Lättad, med ett leende på läpparna.

Jag tänker på dig och börjar gråta. Stilla men envisa tårar av lycka bakom masken. En och annan tår tränger sig ut. Kinderna blir våta; halsen. Och jag tänker för mig själv att om någon frågar ska jag berätta för dem om dig.

Om fantastiska lilla du.

My mistress and yours


Image: Fantastic Fiction

I recently bought Jeffrey Eugenides' latest book and literally can't take my hands off it. I stroke it gently, back and forth. Back and forth. So beautiful. Perfect. My precious. My dear precious.

Best so far: Harold Brodkey's "Innocence". Sexual devotion portrayed with perfection.

Thursday, March 27, 2008

Ihana Ivana Helsinki


Image: Unik Design

Det kan nog inte bli mer Paulina än såhär, hörreni. Gulligt med lite edge. Stilrent. Heja Finland! Utan dig skulle designvärlden vara så mycket tråkigare.

Blossa for years to come


Image: BVD

I never thought I'd describe bottles as sexy but nice design combined with an even nicer concept is darn appealing.

The pink golden girl


Image: The Guardian

I really hope I'll end up looking like dear Lady Barbara when I get old. Bless her soul.

Picture perfect

Image: Aftonbladet/Stella Pictures

There was a time when all I wanted to be was a president's impeccably fashionable trophy wife. The new Jackie O.

Beautiful Carla's new style reminds me of the fact that there are other women out there with the exact same dream.

She plays the role really well, don't you think? Congratulations to Carla!

Sunday, March 23, 2008

En pyskolog i skinn

Jag upptäckte häromdagen att min pyskolog (ja, hon heter faktiskt så) sitter i en Eames. Nu kan jag inte längre koncentrera mig på våra djupa samtal.

Det enda jag ser och hör är den där underbara svarta stolen.

Det här med att gråta

En av de saker jag tror har förvånat Tom mest när det gäller mina förehavanden är det faktum att jag gråter så väldans mycket. Några gånger i månaden, ibland mycket oftare än så, når jag min yttersta gräns och måste tömmas på vatten.

- Blubb blubb. Buhu. Snörvel. Åh, det är så fasligt synd om mig. Syndast i världen.

Sen är allt helt plötsligt bra igen.

Till en början verkade Tom inte ha någon aning om hur han skulle hantera mig. Helt ärligt, I don't blame him. Jag kan tänka mig att det är ungefär som att vara nybliven förälder. Varför gråter hon? Är det bajsdags? Eller kanske matdags? Båda? Eller hatar hon mig helt enkelt?

Numera tar Tom mina tårar med ett betydligt större lugn men jag känner ändå att det finns saker kvar att förklara:

Tom, med dig vid min sida blir de där stunderna nästan trevliga.

Tuesday, March 18, 2008

Museum of Broken Relationships


Image: Guardian, the blog: Barbara Sax/AFP/Getty Images

If I only could, I'd visit this traveling Museum of Broken Relationships today. Another one of those almost-too-good-to-be-true things. Is it possible that somebody designed this exhibition just for me and my perverse needs?

In April, the museum reaches Stockholm. Please make sure you are there.

Monday, March 17, 2008

Design by Eames

Image: Pimp My Pad

If I had some $5000, I'd buy my hubby one of these vintage Eames lounge chairs. He'd look stunning in it.

JT on the rocks

Vynl is a small chain of (pretty obviously) cool restaurants in NYC. Celebrity shrines and colorful interiors is just my cup of tea.

I really want that Justin Timberlake mosaic thing.

Next time I'm bringing a wedge.

Say hello to my new shoes


Image: Shoewawa

- Hello!

Friday, March 14, 2008

Nu jädrar i brallan ska det dansas


Foto: Bondy Blog

Jag välkomnar Tecktonik-trenden med öppna armar. Lite 80-tal/90-tal, lite elektrofunk och mycket fjollbög. Den ultimata mixen kan jag avslöja. Dessutom helt rätt i tiden. Tror ni mig inte, kolla in denna video till Yelles A Cause de Garcons. Häftigare än så kan det inte bli just nu. Subkulturer är sexiga. Det riktigt kittlar i magen.

Och en sak till. Ni minns väl vad jag sa om skorna?

Food is war



Found @: boingboing tv

Monday, March 10, 2008

Kitsch in the kitchen

Image: Lagerhaus

If all goes well, these three cups will soon me mine. Kitsch is wonderful if you know what you're doing.

Or as John Waters once put it (I believe): You have to know what is tasteful, in order to know what is not tasteful.

Det bjuds till fest


Det kom två brev på posten och genast känner jag att den här sommaren kommer att bli alldeles magisk. Som den där Askungens bal ungefär. Något utöver det vanliga.

Sunday, March 9, 2008

The DC transit map is the sexiest of them all


Image: RusUSA.com

Thanks to Mark Ovenden's amazing book Transit Maps of the World, I now have a favorite transit map (sic!). And the winner is: Washington D.C.

So colorful, round, soft and still stylish and clean. The map attracts the child in me.

Or is it the other way around?

Jag vill Amberville


Image: Adlibris

Antar att ni redan hört talas om pseudonymen Tim Davys debutroman Amberville - en filosofisk gangsterhistoria med gosedjur i huvudrollerna? "Quentin Tarantino möter Trollkarlen från Oz möter Djurfarmen" . Ett citat:

Chaufförerna i sina röda pickuper hämtade gamla mjukdjur, "de nötta och de trötta", som det hette. Vart de gamla djuren fördes visste ingen, men de försvann och sågs aldrig mer. Det var inte konstigt att Chaufförerna var fruktade, inte konstigt att man ville att det skulle finnas något slags lista; vad som helst som gjorde Chaufförernas nattliga körningar mindre slumpartade.

Jag har boken liggande på mitt nattduksbord här i Boston och snart ska jag börja läsa den. Är så glad; Amberville är en helt genialisk idé. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite nedstämd. Jag som hade tänkt bli författare och allt. Nu är det bara att ge upp.

Bättre än Amberville kan det med högsta sannolikhet aldrig bli.

Friday, March 7, 2008

Little small object

Image: Little Small Object

Have I talked about Little Small Object before? I can't remember. And it doesn't matter. Let's talk about it again, then!

LSO is a little company run by artist Sarah Neuburger. She makes all these cute things: stamps, dolls, cards, books, art, and even Happy Free Fun Downloads.

So cute it makes me cry.

Those little tea cup men



Photo: Aaron Zinman

Here is an idea I just love. A great example of how easy it is to make boring things more fun. When the Tangible Media Group at the Media Lab hosted the weekly Friday Tea, they designed small cardboard teabag men (holders). As usual, I only barely drank my tea (I'm not particularly fond of hot beverages) but this time I didn't mind at all.

Casual Friday


Nu kanske ni tror att jag står här och försöker vara cool? Då misstar ni er. Jag gör nämligen bara mitt bästa för att se anständig ut. Ni förstår, under varje finger finns (åtminstone) en finne som är stor nog att på egen hand berättiga en veckas sjukskrivning.

Livet är på topp, ser ni.

Think tank

I had an idea, but then somebody else got the same idea. So now I have to come up with something new.

Jag tänkte göra små sånahära



Image: etsy.com

I min värld får man faktiskt härmas. Hur mycket man vill. Så därför har jag bestämt mig för att göra några sånahära riktigt fina presenttaggar.

Vi får se hur det går.

Thursday, March 6, 2008

Små brokiga

Bild: tilldig.se

Jag har nog sagt det förut och jag säger det igen. Barnböcker är ta mej tusan det bästa som finns. Varför kan inte vuxenböcker vara lika fina och roliga?

Love is blind

Image: BODIE and FOU

Now, how cute aren't these blinds? I wonder if they make the right sound too?

Tom sings the blues

Life with Tom will never be boring. Never. Ever.

Here is an example. I just got my period this morning and couldn't stop complaining about my aching ovaries. Tom just hugged me, and while slowly massaging my stomach, he sang a song about my ovaries. We named it the "Ovarian blues".

Tom's blues beats any hot water bottle in the world.

Wednesday, March 5, 2008

Screaming babies and celebrities

Image: photoshopnerds.com

I think really weird things sometimes. Really, the only thing that saves me from getting branded a complete idiot is either that the person I am talking to (1) assumes I am joking, (2) stopped listening a long time ago because I am talking too much, (3) is an idiot.

Due to the weirdness of my statements and comments, I get really (and I really mean really) happy whenever somebody actually understands me or says something equally idiotic. It doesn't happen often, but when it actually happens it feels like finding a new friend or a twin that you didn't know existed because she was adopted by another family right after you were born, or something.

I found one of those long-lost twins the other day. I saw a movie, Say Anything. In one of the last scenes the female lead character starts rambling about her fear of flying and about the fact that knowing that there are small babies on board the plane makes her feel more relaxed; unless the babies are crying, because that makes her think that the babies know something that nobody else on the plane knows: the plane is going to crash.

My mind works exactly the same way. I hate flying. I always prepare to die when I fly. I call family, friends, former lovers, and teachers who didn't give me an A and ask for forgiveness. There are only two things in this world that can make me feel relaxed at take-off: (calm) babies and celebrities. I know it doesn't make much sense, but to me it does.

It's like: Why the heck would God kill someone who obviously is on a mission?

Kate and etno makes Keno, or something


Image: style.com

People say that etno/tribe is going to be one of many big trends this year. At first, I was skeptical, but Kate made me change my mind in a split second.

Tuesday, March 4, 2008

Say anything, wear the right thing


Image: The Tales of Mama D

Wondering what to wear this spring? My humble recommendation is that it is now time to take a look at that wonderful late 80's/early 90's fashion of movies like Say Anything and Roller Boys. Swedish Shire Raghe knows how to rock that particular fashion boat.

Whether you like it or not, it looks like the ankle sneakers, khaki fabrics, cute flowery dresses and in-you-face neon colors are back to stay.

For a little while, at least.

Monday, March 3, 2008

Anna has grown up

Little Anna Paquin has grown up and looks stunning. Black dress. Burgundy lips.

I wonder when it's time for me to grow up.

Saturday, March 1, 2008

Om jag väljer att skriva riktigt långa titlar slutar ni läsa då?

Image: Amazon.com

Jag är en sucker för långa boktitlar. Titlar som nästan är som en berättelse i sig. Ni vet ju redan att jag tycker om Things I've learned from women who dumped me. Andra favoriter är The thing about life is that one day you'll be dead, The curious incident of the dog in the night time och No one belongs here more than you.

I Sverige är Bodil Malmsten de långa titlarnas okrönta drottning: Det är ingen ordning på mina papper; Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån; Det är fortfarande ingen ordning på mina papper; För att lämna röstmeddelande, TRYCK STJÄRNA; Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig; Nakna damer på nedre botten mittemot; Kom och hälsa på mig om tusen år.

Poesi på hög nivå. Att Bodils dotter Stefania är en riktigt duktig grafisk designer gör Bodil bara ännu mer beundransvärd, på något sätt.

Det sägs att den längsta boktiteln någonsin skrivits av Nigel Tomm:


Selected Works of Nigel Tomm (2006/2007) (Shakespeare's Sonnets Remixed 2006 / Shakespeare's Hamlet Remixed 2007 / Shakespeare's Romeo and Juliet Remixed 2007 / Including Previously Unpublished Elvis Presley's Love Me Tender Remix 2007) Nigel Tomm is The Winner of The Anonymous Writers Club Award 2006 for The Best Anonymous Writer / Deconstructed Poetry Award 2006 for Innovations and Teamwork in Poetry / Decadence Prize 2007 for The Lifestyle / Flashy Rococo Coco Award 2006 for Flashy Thoughts / Baby Boomers Award 2006 for The Best Marketing / Anonymous Artists Prize 2007 for The Best Anonymous Artist / Life Academy Award 2006 for Ignorance of Some Aspects of Life / Graphomania Award 2007 for Writing / Formal English Institute Award 2006 for English Grammar Improvements / House of Original Remixes Award 2006 for Creativity / WordKillers Award 2006 for Killing Some Words Sometimes in Some Books / iStyle Award 2006 for Being Unnamed Style Icon / Librarians Under Sixty Award 2007 for Staying Young / Comedy Association Award 2007 for The Best Drama / Happy Dramatists Award 2006 for The Realest Reality Show / New Forms Award 2006 for Rediscovering Something Old / Best of The Best Award 2007 for Being The Best of The Bests / Alaska Lifetime Achievement Prize 2006 for Bringing The Sun to Canada / Flaming Unisex Award 2007 for Coming to Flaming Unisex Awards / Random Books Award 2006 for Random Words Which Sometimes Sell / Happy Housekeepers Award 2007 for Being an Example to Follow / Wild Foresters Award 2006 for Saving Trees from Book Lovers / Writing Bodybuilders Award 2007 for Keeping Nice Forms / Life Coaching Without Words Award 2006 for Bringing New Life to Some Words / Writing for Writing Foundation Award 2007 for Rewriting Some Writings / Speaking Parr
.

(Tomm's bokomslag påminner för övrigt mycket om Ali Smith's.)

Det är inte ofta jag säger det här, men ibland är mer faktiskt mer. Mycket mer.

Friday, February 29, 2008

Good things should never end


Image: Poke London

Two websites that I have heard people talk about lately are Poke's Unlimited for Orange and MOMA's online version of the exhibition Design and the Elastic Mind. The latter shows a fairly novel and cool way of supporting regular browsing with additional interactive illustrations. The former is unlike anything I've seen before: a long, almost infinitive, path of small interactions and games that make life much more pleasurable. Simply because, as we all know, "good things should never end".

I adore.

Pata, pata, pata pon!

Image: dn.se

This blog is not turning into a video game review blog. I can assure you that. Still, I simply can't resist talking about one of the latest Sony PSP games, Patapon. I tell y'all right now, this game's cuteness knows no limits. None. What. So. Ever. The storyline is even more satisfying than an Oscar night full of gala gowns: An army of small, yet brave, warriors (Patapon) have lost their (war) rhythm and it is up to you to help them get it back.

The rest is, as we say: "PATA PATA PATA PON".

It'll stick to your brain. For sure.

Cecilia föder


Kladdig skärm, jag vet. Men det är innehållet som räknas. Vaknade i morse och såg att det stod "Cecilia föder" på min mobilskärm. Blev förvånad eftersom jag hade hunnit glömma att jag faktiskt lagt in händelsen i min kalender. Notera hur betämd påminnelsen är; det står inte "Läkarna har uppskattat att det är idag Cecilia ska föda men det kan lika gärna ske först om två veckor", utan det står "Cecilia föder". Inte tidigare. Inte senare. Utan nu. Punkt slut.

Fem timmar senare fick jag ett SMS från Cecilia: "Nu är han här".

Tänk, är inte teknikens värld fantastisk när den fungerar. Så underbart rätt det kan bli ibland.

Ni växer. Det är bra.

Den här artikeln ger mig hopp. Snart kommer jag inte att vara ensam längre. Snart kommer alla kvinnor att se ut som jag.

Wednesday, February 27, 2008

Bestest games ever


Image: zefrank.com

So, I ended up marrying a video game producer. You may not realize, but our marriage is actually a miracle. You see, I am not only the wife of a talented video game producer, I am also the daughter of an incurable long-long-long-term solitaire addict and as such I can't even begin to start counting the number of times I have wished that all computer games (and I really mean all...except Monkey Island) would go away. Forever.

Luckily, Tom just makes games; he rarely plays them. At least not around me. And if he ever does, he is far too restless to play solitaire and he is definitely too restless to play the same game over and over again for 15 years. So, I guess what it all comes down to is that I am pretty OK with it all, actually.

Now, if by any chance this blog post made you want to kick open the door to the wonderful world of games (or just happen to be tired of playing Guitar Hero), I'd strongly recommend Zefrank's three religion games: the Christian, the Atheist, and the Buddhist.

Tuesday, February 26, 2008

His iPhone is broken

Image: The Sydney Morning Herald

Tom's almost-as-dear-to-me-as-Paulina-iPhone apparently didn't like San Francisco. How else am I supposed to interpret the fact that it suddenly stopped working after a day or two in SF? The phone is not completely dead, but at least the speaker is, which means that when we talk I can hear him but he can't hear me:

- Ring, ring.
- Tom speaking.
- Hi, it's me. Paulina.
- Hello?
- Hi. It's me.
- Hello??
- HIIII IT'S MEEEE. PAAAULINAAA.
- I can't hear you. I think my phone is fu**ed up. Anyway, if you can hear me I just want you to know that I love you and that I miss you so much. Bye.
- (Paulina, so sad that she is not able to express her feelings) *sob*

Call ended.

Later that week.

- Ring, ring.
- Hey, it's me aga...
- (Tom, interrupting) Hey it's Tom. I'm still not able to hear you. I don't know why you are calling but I can tell you that I just got out of the airport and am waiting for the bus. I'll be home in less than an hour.
- (Paulina, amazed by the fact that Tom knew why she was calling but still frustrated) *sob*

Conclusion: This whole one-way-communication things seems to work better than I would ever expect but it still makes me slightly uncomfortable. You see, it has a very obvious phone sex/hot line kind of feeling to it. All I have to do is call a number to listen to Tom's kind words and he has no idea what I am doing on the other end.

Vi håller tyst om Oscar, va?

Image: Just Jared

Jag vill helst inte prata om gårdagens Oscarsgala, men något måste jag ju säga. En mer sorglig tillställning får man leta efter. Visserligen var det skönt att slippa mastodontfilmer a' la Ben Hur, Sagan om ringen och Titanic, men klänningarna var så urbota tråkiga att jag till slut fick lust att göra som matadoren i Ferdinand*, ungefär. Svarta, alternativt röda, fantasilösa skapelser. Alla med ett eller inget axelband och lite fluff-fluff nertill. Så fruktansvärt förutsägbart.

De enda klänningarna jag tycker är värda att nämnas är Cate Blanchetts (unik färg och fina blomdetaljer - väldigt 2008 - längst ner; dock minus för halterneckskärningen som ger klänningen en billig beachkänsla), Katherine Heigls (lagom enkel med underbart axelparti), Heidi Klums (min och de flesta andras favorit, även om Heidi själv gärna hade fått stanna hemma enligt mitt tycke), Saoirse Ronans (söt, lagom flickig klänning men håret lämnar en del övrigt att önska; vad hände egentligen med den fina pagen hon hade i filmen?) och Marketa Irglovas (har tyvärr inte lyckats hitta något bra foto; den nakna ryggen gjorde klänningen).

* Dagens passus: Visste ni att matadoren, som ju sliter av allt sitt hår i frustration, är modellerad efter Walt Disney själv?

I am fu*ing Ben Affleck

Här har ni förresten Jimmy Kimmels hämnd. Alldeles för väntat och överdådigt för att jag ska skratta.

Brustna män


Image: The book design review

Män med brustna hjärtan talas det inte ofta om. Känns som att det var mer okej förrut. På Romeos tid, ni vet. Vad har hänt sedan dess? Inte mycket. Ett brustet hjärta är alltid ett brustet hjärta. Är det inte så?

Har den senaste tiden känt att jag vill ta upp ämnet. Kanske för att det inte förväntas av mig; jag har varken brustet hjärta eller snopp. Kanske också för att jag befarar att olycklig kärlek av det manliga slaget inte tas på allvar. Hursom, i min blogg tas den på lika stort allvar som all annan kärlek. Därför följer här tre exempel på kultur med manlig hjärtesorg och ensamhet i centrum:

Noam Torans projekt Objects for lonely men är baserat på egna erfarenheter - ett kit bestående av åtta verktyg för män som saknar sina föredetta flickvänner. Teknik och emotioner sammanvävda till ett. Vad sägs till exempel om Chest Curler, ett aluminiumfinger som leker med ditt brösthår, eller Sheet Thief som var femte minut stjäl ditt täcke för att efter ett tag låta dig ta tillbaka det. Fantastiskt.

Antologin Things I've Learned from Women Who've Dumped Me, redigerad och sammanställd av Ben Karlin (f
örordet skrivet av hans egen mamma), har ett av de snyggaste bokomslagen någonsin (om du frågar mig, och det gör du väl?). Jag hoppas att innehållet håller vad omslaget lovar. Definitivt värt att undersöka närmare.

Patrik Erikssons dokumentärfilm En enastående studie i mänsklig förnedring är en film jag önskar att jag kunde se. Nu. Filmen spelades nämligen helt och hållet in med mobiltelefon och öppnar därmed upp för en helt ny filmgenre. En man med nybrustet hjärta som (i alla fall till en början) smygfilmas av två kollegor. Kan det bli bättre?

Sunday, February 24, 2008

Djävulen är en vit kvinna från Savannah


Image: Hamptonroads.com

Om ni inte redan visste det. Så vet ni det nu. Paula lär oss allt om hur man lagar mat med så mycket smör och socker som möjligt. Precis som hennes "girlfriends" vill ha det. Och så inleder hon varje mening med "y'all".

Kan inte bli mer amerikanskt. Kan inte bli mer outhärdligt.

Kungafamiljen burde se gladare ut

Foto: Jonas Ekströmer/SCANPIX

Har för första gången i mitt liv köpt en väggalmanacka med tema "Kungafamiljen". Anledning: omslagsfotot går (enligt mitt tycke) till historien som tidernas sämsta porträttfotografi. Klicka på fotot så får ni se själva. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Prinsessan Madeleine är visserligen den enda som faktiskt tittar in i kameran men hon ser ytterst besvärad ut. Kungen ser ut att vara arg. Rasande, till och med. Vanligtvis så vackra Drottning Silvia ser ut att somna vilken sekund som helst . Endast kronprinsessan Victoria och prins Carl Philip ser någorlunda normala och belåtna ut. De tittar å andra sidan åt helt olika håll, så det hjälps inte.

Suck.

Björn gör en Sarah

Foto: Le blogg officiel

Alla verkar gilla Björn så då måste väl jag också göra det. Björns senaste uppträdande i Melodifestivalen luktar lite Sarah Silverman. Vem tycker ni gjorde det bäst?

När vi ändå är inne på ämnet vill jag berätta att det ryktas om att Sarahs pojkvän, Jimmy Kimmel, förbereder sin hämnd. As we speak, som man ju säger här i Staterna.

Roligt. Roligt.

Saturday, February 23, 2008

Saker jag gör när du är borta


Image: Kalles Kaviar

Ni ska veta att jag gör mitt bästa för att vara självständig. Jag försöker tycka att det bara är bra för mitt och Toms förhållande att vi är ifrån varandra ibland. Försöker tänka att det kanske blir ungefär som efter ett bråk. Bättre sex, liksom.

Men det går inte så bra. Jag saknar honom så mycket att jag ibland överväger att åka till närmsta sjukhus för att be dem söva ner mig i en dag eller två. Tills Tom kommer tillbaka.
- Hej, vad kan vi hjälpa dig med idag då?
- Jag vill bli nersövd.
- Jaha, av någon särskild anledning? Har du bokat tid för operation?
- Nej.
- Nehej. Inte det? Varför vill du då sövas ner?
- För att det är så skönt.
- Skönt?
- Ja, precis. Det är som skönast precis innan man somnar. När man känner att man håller på att förlora medvetandet och inte kan göra något åt det. Jag gillar det. Dessutom har jag ont i hjärtat.
- Ojdå. Det låter ju allvarligt. Har du haft det länge?
- Nej, bara sedan i söndags. Förra veckan.
- Men kära vän, det är ju nästan två veckor sedan?
- Ja, sedan Tom åkte.
- Tom?
- Ja, min man.
- Din man?
- Ja, min man. Jag saknar honom.
- Jaha, ja. Ja...och därför vill du nu sövas ner?
- Ja, precis. Tills han kommer tillbaka igen. På måndag.
- Jaha. Ja men det ska vi nog kunna ordna. Två dagar alltså?
- Ja. Det vore snällt.
- För all del. För all del.
Tom tycker att jag ska njuta av sådant som jag inte kan göra när han är hemma. På listan står: äta Kalles Kaviar. Men efter två veckor av oupphörlig kaviarkonsumtion börjar
nu även jag tröttna på att äta kaviar och försöker istället komma på andra saker jag kan göra med den. Bada i kaviar? Smeta in mig i kaviar? Måla med kaviar? Tvätta badrummet med kaviar? Skriva hemliga meddelanden till grannen på fönstret med kaviar?

Jag försöker. Men inget lockar lika mycket som tanken på att konsumera Tom.

Thursday, February 21, 2008

De kallar oss badkrukor

Vad tycker ni om min nya utrustning? 16 år sedan jag simmade regelbundet sist. Nu ska fläsket bort.

Tom säger att han tycker att jag är sexig i min badmössa. Stackarn måste vara helt disillusionerad. Eller blind. Eller både och, helt enkelt.

Facial wash from hell

Image: beautyhobby.com

People can't seem to agree on which facial wash actually is the best one and I honestly don't know what to think. My facial wash discolors towels. Big, whitish stains. Something must be awfully wrong here.